22:33:07
Dagar som kom blev till dagarna som varit.
Jag kan ligga och lyssna på sekundvisare som tickar och inte fatta att det är tid som går. Tid av mitt liv? Tid utan Elin här. Det har gått lite över tre månade sedan hon gick bort. Ofattbart. Det känns som igår som jag satt bredvid henne i sängen i Uppsala och pysslade om henne, sprang och fixade mat, försökte tolka hennes scharader när hon inte hade nån röst efter en operation, eller bara satt tyst och höll hennes hand när vi kollade på tv. Jag vet att minnen är det finaste vi har och att hon genom dom alltid kan leva kvar hos mig. Men jag kan inte nöja mig med det. Jag kan inte "nöja" mig med att bara tänka på henne. Jag vill ha henne här NU. Jag vill leva tillsammans med henne. Jag vill kunna ringa henne och fråga och prata om saker som bara hon förstår. Jag vill ringa och berätta en dag att hon ska bli moster osv. För mig är det väldigt svårt att förstå att det inte kommer att ske.
Idag kom jag tillbaka till Västerås efter några dagar i Avesta. Ska avverka några dagar här med skola och vänner innan en helg med jobb väntar. <3
Life´s not a race. Do take it slower.
Hear the music. Before the song i over.
00:12:25
Vår älskade ängel
Of angels on the moon.
20:52:54
På gång.
18:41:42
Tankar
16:48:27
HÖst i all ära.
Hur som helst så är jag tillbaka i Västerås nu. Skolan är i full gång och jag trivs bra i höstrusket och i affärerna när alla höstkläder har kommit in. Ska även boka flyg till paris i början av oktober för att hälsa på Henric. Längtar som sjutton! Ikväll ska jag träffa mina söta vänner här i västerås som det känns som jag inte träffat på en evighet! Blir god mat, mycket prat och säkert nått glas vin.
11:03:58
gameday!
Avesta DFK - Forsa
Kl.15.00 på Klockarvallen
11:02:23
Den 26 augusti 2011
17:56:31
. . .
17:50:09
Låt mig få vara förevigt nu
Ibland tycker jag synd om alla människor som jag träffar nu, som får lära känna mig nu, efter allt som hänt. Det känns inte som att dom får lära känna den riktiga jag. Jag är inte mig själv, jag är inte som jag alltid varit. Inte lika driven, inte lika glad, inte lika intresserad osv. Sen tänker jag efter och då slår det mig att ingen kommer ringa mig och be om ursäkt för att allt var ett sjukt dåligt skämt, för att vi bara skulle lära oss om livet, men att det inte var på riktigt! Inget kommer bli som förut, och allra minst jag. Kanske är det här mitt nya jag?
"We could build a rocket, fly to the moon
Leave Tuesday morning and be back for noon
There wasn't nothing, nothing that we couldn't do
Once, when I was little. Once, when I was little"
17:26:50
FUCK CANCER
Förra veckan låg ett paket i min brevlåda med två små presenter i brevlådan. En liten fin sten som ska leda bort dålig energi och strålning, sen en pin - "Fuck cancer". Två betydelsefulla presenter som gör en så där lite extra glad. Det var sofie som jag nämnde i ett tidigare inlägg som skickade det.
Gå in och stöd ung cancer du med på hemsidan för ungcancer.
