Jag kan ligga och lyssna på sekundvisare som tickar och inte fatta att det är tid som går. Tid av mitt liv? Tid utan Elin här. Det har gått lite över tre månade sedan hon gick bort. Ofattbart. Det känns som igår som jag satt bredvid henne i sängen i Uppsala och pysslade om henne, sprang och fixade mat, försökte tolka hennes scharader när hon inte hade nån röst efter en operation, eller bara satt tyst och höll hennes hand när vi kollade på tv. Jag vet att minnen är det finaste vi har och att hon genom dom alltid kan leva kvar hos mig. Men jag kan inte nöja mig med det. Jag kan inte "nöja" mig med att bara tänka på henne. Jag vill ha henne här NU. Jag vill leva tillsammans med henne. Jag vill kunna ringa henne och fråga och prata om saker som bara hon förstår. Jag vill ringa och berätta en dag att hon ska bli moster osv. För mig är det väldigt svårt att förstå att det inte kommer att ske.

Idag kom jag tillbaka till Västerås efter några dagar i Avesta. Ska avverka några dagar här med skola och vänner innan en helg med jobb väntar. <3