Tagga till tusen för nu äntligen är det dags igen! 
- STUDENTTORSDAG!!-

Hösten till ära så kör vi OKTOBERFEST!! Så hoppa i era gamla lederhosen,
upp med humöret "å så svingar vi på sejdelen igen! Hej Skål!"

Som vanligt är det gratis entré med CSN eller MDH-kort. Självklart får även folk utan studentkort komma,
entrén är då 50 kr. Observera att vi bytt klubb och alltså nu kör på Poco Loco Bar.

Baren kommer bjuda på riktigt schyssta priser
och som sig bör på Oktoberfest kommer ölen att flöda! 

Är lederhosen inte riktigt din grej??
Självklart är du lika välkommen i allt från Ovve till "den lilla svarta"! 

Herzlich Willkommen så ses vi i dimman!! Prost!! 
// Festfixarna (Linn, Elenor, Sara, Julia & Erika)


DU KAN ATTENDA EVENT "STUDENTTORSDAG" PÅ FACEBOOK.

Trots alla mina deprimerande inlägg som kommer om vartannat, så försöker jag leva ett någorlunda "normalt" liv också. Jag jobbar och pluggar dagarna i ända och när tiden räcker till umgås jag med vänner. Sitter på tåget flera gånger i veckan för att ta mig mellan Avesta och Västerås. Har ägnat lite tid till fotbollen igen i slutet av somaren och målet för laget blev uppfyllt. VI VANN DIVISION 3. Förra helgen säkrade vi ett kontrakt i tvåan till nästa sässong, DET känns helt fantastiskt. Lite tid har även lagts på att angagera studentfest tillsammans med lite vänner. Så den 20 oktober är det STUDENTTORSDAG på PocoLoco i Västerås (lägger upp mer info om det i ett annat inlägg). Har dessutom ÄNTLIGEN TATUERAT mig! Jag och Elin pratade länge om att göra något tillsammans, men vi kom inte riktigt fram till det riktigt perfekta ordet, en klockren meningen eller någon symbol som verkligen symboliserade oss. Utan att det var för uppenbart.. och sen blev hon ju sjuk.. Men nu har iaf jag gjort en symbol för henne. Jag fullkomligt älskar den. Ska lägga upp en bild när jag kommer hem till Avesta igen och kan fota med Elins systemkamera som jag lagt lite smått beslag på tills hennes sambo (som gav den till henne) ropar efter den.

(Underbara cambilder..)

Vänder ut och in på sommaren.
Blir inte sams med den.

Jag kan ligga och lyssna på sekundvisare som tickar och inte fatta att det är tid som går. Tid av mitt liv? Tid utan Elin här. Det har gått lite över tre månade sedan hon gick bort. Ofattbart. Det känns som igår som jag satt bredvid henne i sängen i Uppsala och pysslade om henne, sprang och fixade mat, försökte tolka hennes scharader när hon inte hade nån röst efter en operation, eller bara satt tyst och höll hennes hand när vi kollade på tv. Jag vet att minnen är det finaste vi har och att hon genom dom alltid kan leva kvar hos mig. Men jag kan inte nöja mig med det. Jag kan inte "nöja" mig med att bara tänka på henne. Jag vill ha henne här NU. Jag vill leva tillsammans med henne. Jag vill kunna ringa henne och fråga och prata om saker som bara hon förstår. Jag vill ringa och berätta en dag att hon ska bli moster osv. För mig är det väldigt svårt att förstå att det inte kommer att ske.

Idag kom jag tillbaka till Västerås efter några dagar i Avesta. Ska avverka några dagar här med skola och vänner innan en helg med jobb väntar. <3

Avesta DFK - Forsa
Kl.15.00 på Klockarvallen

Ibland tycker jag synd om alla människor som jag träffar nu, som får lära känna mig nu, efter allt som hänt. Det känns inte som att dom får lära känna den riktiga jag. Jag är inte mig själv, jag är inte som jag alltid varit. Inte lika driven, inte lika glad, inte lika intresserad osv. Sen tänker jag efter och då slår det mig att ingen kommer ringa mig och be om ursäkt för att allt var ett sjukt dåligt skämt, för att vi bara skulle lära oss om livet, men att det inte var på riktigt! Inget kommer bli som förut, och allra minst jag. Kanske är det här mitt nya jag?

"We could build a rocket, fly to the moon
Leave Tuesday morning and be back for noon
There wasn't nothing, nothing that we couldn't do
Once, when I was little. Once, when I was little"

Förra veckan låg ett paket i min brevlåda med två små presenter i brevlådan. En liten fin sten som ska leda bort dålig energi och strålning, sen en pin - "Fuck cancer". Två betydelsefulla presenter som gör en så där lite extra glad. Det var sofie som jag nämnde i ett tidigare inlägg som skickade det.

Gå in och stöd ung cancer du med på hemsidan för ungcancer.

Tror du vi kan ropa på nån med förstånd
Som kan se vad vi gör och förstå vad vi menar
Jag tror att du söker efter mer än du ser
Men jag ser att ler och jag tror att du tvivlar

Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer
Längtar efter något som kan rädda mig



Den svenska björnstammen - Vart jag mig i världen vänder

Det har hänt massor sen sist. Vi har tagit oss igenom Elins 26-årsdag tillsammans, vi hat gått igenom allt det här med sten till hennes minnesplats, Henric har flytt landet och bosatt sig i Paris för ett par månader och idag har jag satt fjädrar i håret. Jag är full av både längtan och saknad. Elin finns i mina tankar varenda minut, varje sekund av dagen. Jag längtar efter Henric, efter mina bästa i Västerås, Italien och Linköping. Kommer lägga upp bilder så småning om från kvällen när vi tände rislyktor för Elin.

"Vänskap är en själ i två kroppar."

När jag ser på alla stjärnor över himlen, då önskar jag att du var här.
Nu kan jag bara säga.. Kom tillbaks.

Det är mycket fram och tillbaka nu. Känner att jag har NOLL koll på ALLT. Avesta och Västerås. Har varit en sväng till Stockholm och hälsat på Henke också. Hade en toppendag på grönan och Milads familj bjöd på en utsökt middag! Älsk flyttar till Paris nästa helg så jag planerar att tillbringa mycket tid med honom den kommande veckan.

Har även kommit igång med fotbollen igen. Har inte spelat något sen förra sässongen, men nu har jag skrivit på och blivit spelklar för Avesta DFK. Hade borta match igår mot Mora och vi tog hem en seger med 0-2. Det innebar att vi drog ifrån lite i serieledningen. Segertåget tuffar på. Vi bar sorgeband för klubbens Sune och jag hade även mitt vita band för Elin. Tanken var att det vita bandet bara skulle vara med på min debut, men tror det kommer få vara med serien ut. Det känns bra att ha det där, det känns bra att ha något som symboliserar att hon är med.

Det finns så mycket minnen överallt, vart man än vänder sig, vad man än ser och hör. Vägen mot och från Mora igår, förbi Falun var riktigt tung att åka igen.. Minnena och känslorna från den där dagen, den 11 juni, gjorde sig påminda och spelades upp i mitt huvud om och om igen. Även min senaste resa till Mora var tillsammans med Elin. Så mycket minnen överallt.

Fastnade i Elins dagbok.. Det gör så ont att läsa hennes alldelles egna ord.

16/4 -2011 "Tänk att en dag kommer allt bli bra, det känns så ofattbart just nu. Samtidigt blir jag så fruktansvärt lycklig när jag tänker på den dagen då allt kommer att bli bra."